Sandra

Önskar att det var januari så ja kan flytta upp till Karlstad igen. Saknar faktiskt den staden. Finns människor som ja saknar så de e sjukt.. Mackan, storkusinen, Mell, Elina, Bettan!
Hoppas allt går som ja vill nu.. I så fall blir de psykologi till våren och en lägenhet i områden me Mell å Jessika. Då blir allt som de var för ett år sedan.. Och den här gången är det en starkare Sandra som kommer upp. Jag har lärt mig att ja klarar mig strålande på egen hand. Jag har lärt mig vilka mina riktiga vänner är och förhoppningsvis kommer ja hitta ännu fler i Karlstad.

Halvåret hemma var ett måste. Jag mådde inte bra.. Jag måste lära mig att säga nej och jag måste lära mig att prioritera. Det går inte att hålla på som jag gjorde. Jag studerade på ett svårt program på universitetet på heltid, jag spelade fotboll hemma i Åmål så de blev en himlans massa pendlande, jag jobbade extra hemma i Åmål, jag tränade på Kauif. När hade jag tid att bara va? Det fanns inget utrymme för det. Dagarna var fyllda från morgon till kväll och till slut var det dags att dra i nödbromsen..

Här hemma finns inga måsten.. Jag har tid att göra precis vad som faller mig in. Jobbar på mitt äldreboende och ja älskart! Trivs som fisken i vattnet :) Nu kan ja gå på mina älskade friskispass och hälften av alla människor där känner jag. Jag kan gå långpromenade i skogen, vilket ja älskar!! Jag kan gå på fotbollsträningarna utan att ha ångest för att jag missar pluggandet.

Livet här är tryggt! Men i januari är det dags att ta klivet in i vuxenvärlden igen!